Likt många städer i Sverige har Falun vuxit upp kring gruvnäringen. Även om det inte finns bevis så tror många forskare att gruvdriften var igång redan på 700-talet för att utvinna koppar ur bergets malm. Däremot är det för få belägg för detta för att man med säkerhet ska kunna säga att gruvdriften verkligen började då. Tydligare bevis finns för att man i alla fall utvann koppar från 1000-talet. Däremot växte det inte upp någon större bebyggelse kring gruvan under dess första århundraden.

Det skulle dröja till 1500-talet innan någon diskussion fördes kring att skapa en stad på denna plats. Utvinningen av koppar i gruvan var mycket stor och skapade allt fler arbetstillfällen. Det anses även vara en av de faktorer som låg bakom att Sverige kunde växa till att bli en stormakt.

Tack vare gruvan fick området blir en stad 1608. Successivt fick staden allt fler rättigheter och hade 1641 samtliga stadsprivilegier. Med stor gruvdrift blev Falun inom kort en av de största städerna i Sverige. Under delar av 1600-talet var Falun Sveriges näst största stad. Idag är däremot Borlänge större men Falun är fortfarande residensstad vilket är relativt ovanligt.

När 1600-talet började gå mot sitt slut minskade gruvdriften vilket kan vara en av de stora orsakerna till att befolkningsmängden till och med minskade på 1700-talet. Det fortsatte på denna väg till järnvägen blev dragen till Falun i mitten av 1800-talet.

Visserligen höll gruvan öppet ända till 1992 men under de senaste hundra åren har arbetstillfällena minskat och därmed även gruvans betydelse för orten.

I likhet med många andra större städer i Sverige har Falun härjats av en stadsbrand. Detta var 1842 men staden klarade sig relativt bra. Visserligen brann drygt 40 gårdar ner men branden begränsades ändå enbart till den norra delen av staden. Någon fler brand skulle sedan inte härja i staden. Däremot skulle historiska byggnader ändå försvinna. Under 50-talet var det en ”rivningshets” i hela Sverige. Allt gammalt skulle bort och förnyas med nya och moderna bostäder. Det gjorde även att hela stadskärnan förändrades . De historiska trähusen försvann till förmån för tidstypiska tegel- och betonghus. Detta är även något som tydligt syns i dagens stadsplanering.

Däremot tog stadens politiker en tydlig vändning på 70-talet och valde att försöka bevara det som gick. Man lyckades bland annat med att få upp Falu koppargruva på Unescos lista över världsarv. En gruva som man även öppnat upp för turism. Ännu en gång har alltså gruvan blivit en orsak till att människor åker hit. Även om det nu är av helt annan orsak än på 1600- och 1700-talet.